Göteborgsposten – 27 september 1860, sida 1

Det grymma och vilda uttryck, som lifvat det ett ögonblick, hade lemnat rum för en känsla af kall och imponerande värdighet. Anletsdragen hade jemnats, ögonen hade förlorat sin vilda glans och lugnet åter lägrat sig på hans kala panna. Han höll med en åtbörd tillbaka Reynold, som gjort en rörelse liksom för att rusa på Van Helmont, och närmade sig intill denne senare, som ej vek ett steg tillbaka från sin plats. — Van Helmont, sade han med en ännu af rörelse darrande stämma. Van Helmont Hvad betyder denna scen? Ilvad är det för något allt detta? — Det vill säga, mäster Eudes, svarade Van Helmont, att jag redan denna natt måste komma i kännedom af dina hemligheter! Ah, fortfor den underlige främlingen och gaf åt sin röst ett mera ironiskt tonfall; ni ville beherrska mig och det är jag, som beherrskar er. Ni tänkte frånrycka mig produkten af mitt arbete och min vetenskap samt derpå kasta bort mig såsom man krossar ett verktyg, hvilket icke längre kan vara er till något gagn. -J han bedragit er, mina herrar, j han lekt med elden och nu ären j brända. Gubben gjorde en åtbörd af tvifvel. — Våra hemligheter äro för oss, sade han, endast för oss. De tillhöra oss och utan vårt