Göteborgsposten – 26 september 1860, sida 2

Reynold, hvars uppmärksamhet alltsedan ordvexlingen uteslutande varit riktad på Van Helmont, bemärkte dennes rörelse och förstod troligen hvad som föregick inom den nattlige gästens själ, ty i detsamma denne grep tag i sin dolk, lade den unge mannen sin hand på en stor klubba, som stod vid spiseln och brukade begagnas till åtskillika vetenskapliga operationer. Den gamle tycktes icke fästa den ringaste uppmärksamhet vid denna dubbla och uttrycksfulla pantomim. — Sofver ni? frågade han och satte sig midtemot den unga flickan. — Ja, svarade hon. — En vanlig och naturlig sömn? — Nej. — Hvad då för sömn? — Den ni pålagt mig. —Hvem beherrskar er? — Ni. — Hvem lyder er själ? — Er. — Ser ni i detta rum ? — Jag skall se, om ni vill. — Utom detta rum ? — Ja, om ni vill det. — Således tillintetgöras afstånd och materiela hinder för min vilja? — Ja