Göteborgsposten – 26 september 1860, sida 1

tycktes handla med den yttersta uppmärksamhet och med utomordentlig finkänslighet. Han knappast rörde vid fingrarne. Kroppen, som följde attraktionen, reste sig så småningom och antog åter en vertikal ställning. Mäster Eudes drog fram en stol och lät den unga flickan sätta sig ned i densamma, genom att helt enkelt lägga sitt finger på hennes panna. Denna rörelse var utan tvifvel en lättnad för den stackars varelsen, ty hon utstötte en suck af belåtenhet. Den gamle uttalade härunder med låg och brådskande stämma några magiska formler, hvilka han lät åtföljas af hemlighetsfulla rörelser och åtbörder. Denne man, som var skicklig både kemist och fysiker, rönte inverkan af det sckel, hvari han lefde, och offrade på god tro till magiens läror. Van Helmont, som säkerligen trängt djupare in i vetandets grufgångar, endast log ironiskt. Mäster Eudes hade lagt sitt högra pekfinger i den unga flickans öppna, venstra hand. Genom detta vidrörande öppnades den vackra qvinnans läppar och rördes, som om hon velat tala; men intet ljud hördes.