händer, för att bemäktiga sig den unga flickans. — Hvarföre det? — Derföre att hon är uttröttad. — Hvad gör det? — Hon skall troligen icke stå ut med en andra kris och du skall döda henne. — Hvad gör det! upprepade för andra gången den obarmhertige gubben. — Du vill det således? — Ja. — Nåväl, gör som du vill. Van Helmont släppte mäster Eudes arm och tog ett steg tillbaka. Reynold vaknade nu upp ur det drömmeri, hvari han varit försänkt, vände sig häftigt mot Van Helmont och frågade, pekande på den unga flickan: — Hvem är denna qvinna? — Tyst! inföll mäster Eudes vredgad. -—Hvem är denna qvinna? jag vill veta det! upprepade Reynold. — Denna qvinna tillhör mig, svarade Van Helmont kallt. — Dig? — Jal — Är hon då din dotter? — Hvad rör det dig? — Tyst! upprepade mäster Eudes och grep