Göteborgsposten – 24 september 1860, sida 1

De Lärde. Johan Valentin Andree, sonson till hufvudmannen för Lutherska kyrkans sista symboliska bok, Concordieformeln, var en af sin tids (han lefde i trettiårigakrigets tidehvarf) störste och lärdaste tänkare och, hvad mer är, en af de allvarligaste troshjeltar. Det var denne man, om hvilken Spener förklarade, att om han hade makt att uppväcka någon från de döda till den förfallna kristendomens upphjelpande, så vore det Andree. I ett stort antal skrifter har han afgifvit sitt vittnesbörd om sanningen, och flera af dem äro af ett satiriskt innehåll, gisslande tidens dårskaper med föga skonsam skärpa. Detta gäller isynnerhet om ,Menippus, en bok innehållande ett hundra satiriska dialoger eller samtal, af hvilka mer än ett är tillämpligt på flera tidehvarf än hans eget. Vi välja för denna gång att framställa efter honom det som bär ofvanskrifne titel: De Lärde. Samtalet föres mellan ÅA. och B. A. ,De lärde; ja. B. Hvi suckar du? Du sitter ju och tänker på ett ämne, som bör tillskynda oss fröjd och gamman. Hvi suckar du då? A. Hvilket ämne? B. De lärde, vet jag. A. Ack, ja; jag satt och undrade deröfver, och dock är det icke att undra, att de lärde nästan alla århundraden igenom gjort kristendomen det hårdaste motstånd. KAR i oo 7, TEE