Göteborgsposten – 24 september 1860, sida 1

intryck denne person utöfvade på hvar och en som såg honom. Hans drömmande, tankfulla öga, hvari alltid brann en dyster eld, egde en beherrskande makt, som man svårligen kunde undandraga sig, och alla hans rörelser buro prägeln af ett nästan öfvermenskligt majestät. Han vände sig nu om och följde uppmärksamt med blicken den andres arbete vid machinen. — Din machin är förfuskad, Reynold, sade han med sträf stämma. Du skulle med den ej kunna åstadkomma andra fenomener än dem, som kunna roa barn. — Jag vet det, svarade Reynold okonstladt. — Hvarföre då begagna den? — För att försäkra mig om en upptäckt. — Hvilken då? — Jo, då jag har machinen i gång, kan jag draga till mig vissa kroppar, men jag kan äfven stöta bort andra. — Och du slutar deraf? ... — Att det finnes två fluida, och jag har trott mig finna, att dessa båda fluida, förenade genom sin ömsesidiga attraktion eller neutraliserade af hvarandra, bilda kropparnes normala tillstånd.