Göteborgsposten – 22 september 1860, sida 1

der icke finnes något stall, eller åtminstone icke något, som ej är upptaget. Men småningom rangeras allt, allt hvad staden kan bjuda på ställes till vår dis position, och vi få alla beqvämligheter, som omständigheterna medgifva. Sedan blir fråga om nattqvarter, och de goda stadsboerna riktigt ,,slitas om oss; den, som har tillkämpat sig mig, för mig kanske en half mil från min hästs stall; han bäddar åt mig en säng, hårdare än matbordet eller golfvet att ligga på; han ger mig en kopp vin att dricka och en kopp vatten att tvätta mig i; han stänger fönstret, som jag vill ha öppet, under försäkran att om jag inandas nattdimman, skall jag få feber och dö; och om jag, till trots för hans välmenta varning, låter det stå öppet, väntar han tills jag håller på att somna och smyger då in och stänger sitt fatala fönster, såsom jag märker af den qväfvande luften i rummet. Men qvällsvarden är alltid riklig, och kaffe bekommes alltid om morgonen, ty den stackars mannen och hans goda hustru sitta uppe hela natten för den händelse att jag skulle begära något. Köttet är välsmakligt och hettande, kaffet tjockt, och — hvarföre skulle jag dölja det? — dåligt; men de gifva hvad de ha, och jag är glad att det icke är sämre. Castrovillare d. 1 Sept. Jag var mycket rädd att jag skulle bli efter och icke kunna följa Garibaldi på hans snabba tåg, men hittills har jag lyckats att komma före honom. I Tarsio skiljde generalen sig från större delen af sin stab och färdadas vidare med generalerna Cosenza och Sirtori samt några andra officerare. Då de icke hade någon plats i vagnen att erbjuda mig, måste jag taga mig fram på egen hand. Lyckligtvis träffade jag Garibaldis engelsman, öfverste Peard, som också sjelf besörjer sin resa; och genom att hyra åsnor och gifva oss på väg, under det generalen njöt sin siesta, blef det oss möjligt att vara före honom ända tills vi voro tre mil från Castrovillare. Våra vetture, som åsnor och mulåsnor kallas här i landet, höllo på att stupa, och derföre voro vi mycket glada, när en artig markis, som jemte många andra stadens nobiliteter åkt ut för att belsa befriaren, bjöd oss att stiga upp i sin vagn. Följaktligen ankommo vi till staden fullt en timma innan folkets ursinniga rop och mortalettis larm förkunnade fältherrens ankomst. Vi höllo i Intendentens palats tillgodo med en präktig supå tillsammans med Garibaldis officerare, men generalen sjelf sade sig vara trött och inneslöt sig i sina rum, så snart de oundvikliga välkomstceremonierna voro öfverståndna. Lagonegro i Basilicata d. 2 Sept. Vi färdas så hastigt och så obeqvämt, att vi ha knappt tillfälle att betrakta det ofta leende, stundom ödsliga, men alltid storartade landskap vi passera. Tack våra vänners mellankomst, lycsades Peard och jag att få hästar, så att vi voro n timmas väg eller mera före Garibaldi. Från Jastrovillare sträfvade vi upp för ctt högt, slingande, ojemt bergspass, hvars spets betecknar sränsen mellan Calabria Citra och Basilicata. Jetta och många andra bergspass göra dessa ditrikter i södra Italien nästan ofarbara för en