Göteborgsposten – 21 september 1860, sida 2

-— Hvilken då, min far? frågade Humbert oroligt. — Lif! — Det skall alltid fattas dem, svarade mekanikern filosofiskt. — Hvem vet? inföll den gamle allvarligt. — Hvad säger ni, min far? utropade han förvånad. Den gamle svarade icke. — Om elementarandarne existera, mumlade han, hvarföre skulle man icke då kunna tvinga en af dem att bo i en af dessa kroppar och lifva den. Är icke detta Prometheus hemlighet? Humbert lyssnade med tilltagande förvåning. -Lifvets hemlighet! dödens hemlighet! fortfor gubben, helt och hållet försänkt i sina tankar. Är väl sömnen något annat än ett tillfälligt tillstånd, hvari själen lemnar kroppen, och äro ej drömmarne reflexer af själens verksamhet medan han irrar omkring under det kroppen hvilar? Är det icke den ena själens immateriels förening med en annan själ, båda frigjorda fråt hvarje köttsligt band, som bildar dessa sällsammz sympatier, för bvilka menniskorna ej kunna gör: sig reda och hvilka uppstå vid första samman träffandet ? Der ligger hemligheten. Det är dett: mysterium man måste genomtränga, det är denn: hemlighet man bör lära känna. Derpå höjde han åter hufvudet.