Göteborgsposten – 20 september 1860, sida 1

ste tvekan eller fruktan, ett steg närmare mot buren. — Nå, Bacchus! sade magikern och lade sin högra hand på gallret. Är du då alltjemt lika vild? behöfver väl jag sjelf blanda mig med i din uppfostran? Då tigern hörde ljudet af en mensklig stämma, krympte han ihop sig och syntes färdig att göra ett språng framåt. Den gamle lade sin andra hand på gallret, stack in hufvudet i buren och fästade på det förfärliga djuret en flammande stråle ur sina grå ögon. Denna klara, befallande blick mött vilddjurets; men det var då ej menniskans, som med förfäran kastades åt sidan, det var, efter några sekunders motstånd, tigerns, som dröjande sänkte sin blick med en synbar känsla af fruktan. Det var en sällsam scen, att se denne silfverhårige gubbe, med sitt långa, vågiga skägg och darrande händer, endast genom sin viljas styrka visa sitt menskliga öfvervälde öfver konungen i de indiska skogarne. I samma ögonblick öppnades den dörr, som var midtemot den, genom hvilken den lärde kommit in, och en ny person syntes på tröskeln. Den nykomne var af en reslig växt, i allo lik Mercurii.