Göteborgsposten – 20 september 1860, sida 1

Den halfofficiela pressen. (Efter Times). Bland många andra nya uppfinningar, som Frannmännens kejsare infört i afseende på de krönta hufvudenas förhållande till hvarandra, är ingen mera anmärkningsvärd än bruket att genom halfofficiela tidningar hålla förmaningar och föreläsningar för främmande regeringar. Detta bruk är lindrigast sagdt högst otillfredsställande. Om det blott är kejsarens afsigt, att meddela sina grannar sitt råd och sina åsigter, stå ju honom medel till buds, hvilka äro både mera brukliga, höfliga och verkande, än de från hrr Grandguillots eller de Laguerronieres penna flytande förmaningarne. Frankrike har lika skickliga och driftiga agenter som något annat land i verlden. Hvarföre kan det icke anförtro åt dem, att meddela sina grannar de händelser eller åsigter, med hvilka det vill göra dem bekanta? Denna fråga låter ej besvara sig, om vi nemligen förntsätta, att alla dessa goda rådslag ingenting annat betyda, än det de angifva sig vilja betyda, — den välvilliga och artiga ifvern hos on vän, som, då han ser att hans granne står i begrepp begå något dumt streck, uppträder för att varna honom för faran, innan det blir för sent. Sådana varningar bruka dock i allmänhet hvarken gifvas offentligen eller genom indirekta, okända agenter. Man ger dem enskildt och med hela den vigt, som vissheten om deras ursprung kan gifva dem. Men om, å andra sidan, afsigten är att synas afråda från en väg, på hvilken man dock önskar att grannen skall fortsätta, så kunna vi mycket väl förstå, hvarföre kejsaren af Frankrike skulle använda sin halfofficiela press till att underrätta hela Europa om sitt ogillande af Sardiniens förmodade afsigt att intervenera i Kyrkostaten. Skulle något missöde drabba påfven, så har kejsar ren en fullständig ursäkt till hands, eller åtminstone något, han betraktar såsom sådant. Jag var, skall han säga, bunden vid noninterventionsprincipen. Hade jag sjelf brutit denna politik, skulle jag icke heller med det minsta sken af skäl eller rättvisa kunnat förneka Österrike samma privilegium, och så lunda skulle Italiens befrielse, som vunnits genom Frankrikes vapen med så mycket bloc och så mycken ära, sättas på spel just då v ansågo den vara betryggad. Men jag gjorde