Göteborgsposten – 20 september 1860, sida 1

fann sig en tjock dörr, hvilken den gamle stötte upp med handen. XX. Kungstigern. Det rum, i hvilket den gamle lärde nu inträdde, var mera bredt än långt och hade en andra dörr, belägen midtemot den, som förde till korridoren. Detta rum, som hade höga murar och erhöll sin dager genom ett fönster i taket, företedde en ännu sällsammare anblick än det laboratorium, i hvilket Mercurius arbetade. Fyra facklor, instuckna i jernringar, som voro fästade i de fyra hörnen, upplyste rummet. På båda sidor stodo höga jernburar, mellan hvilka fanns en trång passage. Dessa burar tycktes vara bestämda att rymma vilda djur. Då mäster Eudes inträdde voro alla burarne tomma, utom en. Denna inneslöt den ståtligaste kungstiger. Hans ofvantill ljusgula och inunder hvita skinn, markeradt med svarta ränder, kunde lemna ett af dessa förträffliga korthåriga pelsverk, som skattas så högt af österländningarne. Ett doft och ihåligt rytande helsade mäster Eudes. Denne tog, utan att visa den ringa