Göteborgsposten – 19 september 1860, sida 2

oe NN — Till huru mycket uppskattar du rofvet 2 sade han slutligen. — Till ungefär tusen cus i guld. — Bah! sade den gamle med en grimas af obelåtenhet. Har delningen blifvit gjord? — Ja, min far. — Och det som kommer på vår lott? — Har afgått i dag morse, under god eskort, till de grottor, som Reynhold vet. — Skönt! j tänken väl resa dit alla tre i natt efter balen? — Ja, min far. Mäster Eudes betraktade Mercurius, utan att fullfölja samtalet; den gamles ögon voro häftade på kemisten med ett underligt uttryck : afund och vrede lästes i hans blickar. — Ahl! inföll han, utan att söka dölja de elaka tankar, som fyllde hans hjerna. Det finnes ögonblick, då jag afundas det öde, j tre fån njuta; då jag afundas den lycka, jag förskaffat er! Lyckliga barn! Hvad har jag icke gjort för er, jag som ensam stridt så länge mot hela samfundet! ... Jag har gifvit er alla vetenskapen i dess mest lysande utsträckning! ... Jag har satt iert våld allt detta verldens goda!... Jag har ur edra hjertan ryckt medlidande, förtroende, ädelmod, godhet, alla dessa dumma instinkter, som endast medföra sorger och försakelser! (Forts.)