Göteborgsposten – 19 september 1860, sida 1

den till läpparne för att smaka derpå med tungspetsen och kastade derefter med ett ironiskt gapskratt bort flaskan. — Hvad gör ni, min far? frågade Mercurius häftigt, synbarligen stucken af den gamle lärdes uttrycksfulla pantomim. — Jaså! utropade mäster Eudes föraktfullt; det är då resultatet af femton års studier under min ledning? — Min far... stammade Mercurius. — Inga ursäkter! . .. Sätt en annan degel på elden. Mercurius lydde. — Smält bly deri... så stor qvantitet du behagar . . . Godt! tillade mäster Eudes, då han såg sin befallning åtlydd. Blyet var snart smält. Mäster Eudes tog ett steg tillbaka, stack banden i sin bröstficka och tog fram en liten dosa, förfärdigad af någon grönaktig metall. Han öppnade dosan, som innehöll ett grofkornigt pulver, och tog tre af dessa korn, hvilka han kastade i degeln. — Lägg på locket! sade han till Mercurius med befallande stämma. Värm nu upp den så mycket det står i din makt. Mercurius blåste upp elden, som snart ble ytterst häftig. — Nog! sade mäster Eudes.