Göteborgsposten – 19 september 1860, sida 1

Då Garibaldi steg in i palatset och i det rum, der man mottog honom, såg jag honom vifva företräde åt en deputation af Veneltianare. , Vi äro alla färdiga och organiserade, general, samt ifriga efter att få begynna, sade en af deputationen. ,J kunnen ej vara frigare derefter, än jag är; löd svaret, hvarpå han lemnade rummet, för att hvila och taga litet förfriskningar. På eftermiddagen besökte Garibaldi Domkyrkan; hurraropen voro ännu mera entusiastiska än på middagen, och folkmassan vida större. Det var en värdig demonstration. Från Dömen återvände han till Palazzo Angri, vid Toledogatan, der han för närvarande bor, om han egentligen kan sägas bo på något ställe; ty hans off cerare säga, att han kanske imorgon begifver sig till Gaeta eller på aftonen till Abruzzerna. Vi veta aldrig hvart han går eller ämnar sig. Huru folkets lungor stå ut, kan jag icke förstå, ty de sluta aldrig med att hurra och springa upp och nedfor gatorna, samt kyssa och omfamna hvarandra hela Guds långa dagen; och nu, sedan mörkret inbrultit, är hvarje hus illumineradt. På Toledon och i andra delar at staden har man anordnat fackeltåg både i vagnar och till fots. Hela hopar af menniskor löpa längs gatorna med facklor eller trefärgade fanor i ena handen och knifvar eller svärd i den andra, lika vilda Bacchanalier, utom det att de ej äro rusiga, om icke möjligen af glädje öfver sin nyvunna frihet, och de stanna, omfamna och EA ATEA ARE ER FA ERA AR