Göteborgsposten – 19 september 1860, sida 1

derpå tog han en degel, satte den öfver elden och kastade en viss qvantitet qvicksilfver i kärlet. Under det metallen uppvärmdes, öppnade han ett litet skrin, som stod bredvid honom och tog derur litet vax, som han formade mellan fingrarne till en kula; derefter tog han en liten flaska, som stod på ett bord derbredvid och innehöll en liten qvantitet mörkt fluidum, hvaraf han hällde några droppar på vaxet. Mäster Eudes såg på utan att säga ctt ord. Mercurius lutade sig öfver degeln och rörde i elden derunder. Snart var metallen i kokning. Då kastade adepten den lilla vaxkulan i degeln, öfvertäckte denna och förökade ytterligare hettan inunder. Efter tio minuter tog han af degeln, lyfte upp locket och visade den gamle en stelnad massa, som efterträdt qvicksilfret. Denna metall liknade en liten tacka gulpoleradt koppar. — Dålig färg! inföll gubben och log med: lidsamt. Derpå tog han tackan med en tång och släppte den i stengolfvet. Den sprang sönder i fyra, fem bitar. — Ser ni! sade Mercurius. Mäster Eudes gick, utan att yttra ett ord dit der hans son ställt flaskan med den mörk: oljan. Han tog henne i handen, granskade henn noga, hällde några droppar i sin hand, förde han