Göteborgsposten – 17 september 1860, sida 1

Stadssoldaterna gjorde då förvånade halt och frågade hvarandra sinsemellan, om de icke varit offer för en bedräglig synvilla. Ibland vände de tillbaka med denna liknöjdhet, som utmärkte den tidens polis; ibland deremot fortsatte de sin väg och närmade sig ända fram till huset vid gatan Vieilles-Etuves, ledda af någon nyfiken borgare, som önskade sjelf få genomtränga hemligheten. Der stannade de vanligtvis åter, ty huset tycktes vara sjelfva tystnadens, lugnets och sömnens helgedom; på grannarnes enträgna uppmaningar, klappade de derefter på den stora porten. Efter några ögonblicks väntan öppnade vanligen den gamla tjenarinnan ett fönster och frågade med förskräckt stämma hvad man ville hennes gamle herre. Man berättade för henne om ett sken, som man sett från de närgränsande gatorna, men hon tycktes ej ha den ringaste kännedom om hvad man sade henne och nöjde sig med att erbjuda sig skola öppna porten för soldaterna. Sergeanten med några man gingo in. De stego upp i andra våningen, alltjemt vägledda af pigan, som haft den försigtigheten att åter tillstänga gatuporten, till stor förargelse för de nyfikna derutanför. I ett ganska väl möbleradt rum påträffade de en gubbe, hvilken tychtes lida af förfärliga