Göteborgsposten – 17 september 1860, sida 1

oo oe btblsooöny ;7r7O0 och såg på Trollflöjten. Det föreföll mig som om hon öfver den svenska scenen gjorde ungefär samma betraktelser som jag, och att det icke var så dumt att händelsevis erinra om Marius på Kartagos ruiner. Styrelsen ötver teatern utöfvas af en tillförordnad direktör, men om denne eller någon annan sluthgen skall blitva den rätte, det är ingen klok på. Och sannerligen, hvem är den som, för att likna Ivar Blå i verlden, ville påstå att han ur sin egen kappa väl kunde framkalla en teaterdirektör? Det finns icke så många ovanliga män, som ega det mod och den blick, med hvilka den atgångne blifvit utrustad. Vi få vänta så länge på en ny direktör, i synnerhet som det ännu icke blifviv någon råd tor den förre. Cavallius har nemligen ännu icke blifvit hvarken generalkonsul, landshöfding, president eller postmästare, ingenting at allt det man förespeglat honom. Det säges att UCavallius blifvit tillbjuden en plats i Rio Janeiro, deta lyckliga land med perlor, slafvar och papegojor i öofverflöd, men att han, i betraktande af åtskilliga omständigheter och isynnerhet gula febern, hellre ville odla rofvor på Arstaholmar än vara förste: konsul i Rio Janeiro. Ehuru ännu fordold for verldens öga, har biskopsutnämningen i Wexiö redan för längesedan varit foremål för statsrådets behandling och lär der, liksom åtven bland de profana, utgjort ett ämne för disput. Nästa fredag är den ämnad att afgöras och den nyss med doktorshatten bekrönte professor Hultman i Upsala tros blifva den lycklige framför Melander och framför Wieselgren, med hvilken senare det säges att så väl stiftet som regeringen brefvexlat för att få veta hans enskilda önskningar i afseende på biskopsstolen. Angående våra ministrars omplacering och rekrytering i utlandet, har redan ,,den gamle bekante låtit förnimma något af sitt säkra vetande i dylika saker, men man får sig äfven i dessa dagar ur säker källa, d. v. s. kannstöparnes verkstad, berättadt hurusom en ministerförändring äfven härhemma förestår. Mången tycker visserligen att det är bra som det år, men andra vilja oundgängligen bereda lediga taburetter åt en Nordin, en Bildt och en eller annan dertill. Det vill väl blitfva någonting af då riksdagen slutar. kungen, som kom från Norge och såg illuminationen i sin goda residensstad, begaf sig genast ut till Ulriksdal. Och der blet han; vi hafva icke fått se en skymt af honom. Statsråderna få fara dit ut, om de vilja råda något, ty H. M:t måste hålla sig på sina rum en tid igen, lidande af något lindrigare ondt, som förmodas vara detsamma, hvilket i våras så länge förhindrade det vanliga raska och rörliga lifvet. Men detta Ulriksdal liknar icke det fordua. Det har qvar sin vackra sjö, sina gamla aler och sin natur i allmänhet, men dock äfven den förskönad. Blommor och grönskande gräs trotsa höstens anfall, hvita statyer glänsa i buskarne och snart skall en vattenkonst spela på den stora planen. Sjelfva slottet är betydligt upputsadt och är ämnadt att påbyggas med en våning. Inuti är det redan ett fullkomligt kungligt lustslott. Rummen äro smakfultt och i stil dekorerade