Göteborgsposten – 15 september 1860, sida 2

aftnarne, hörde man en liten klocka, hvaraf ljudet trängde ända ut på gatan. Denna klocka tillkännagaf säkert att supåen var i ordning, ty fönstren i första våningen upplystes svagt och ofta hörde de förbigående liksom skramlet af tallrikar, knifvar och gafflar eller klingandet af glas. När sedan nattskottet ljöd, släcktes ljusen och huset försjönk åter i ett djupt mörker. Såtillvida gick allt bra, och utom pigans regelbundna gång ut och in förmärktes intet; men när natten kom, nattskottet gått och qvarteret insomnat då togo sakerna, sade man, en verkligen oroande vändning. Så t. ex. tycktes byggnaden inpå gården hastigt upplysas, som om den illuminerats från grunden till taket, under det huset åt gatan deremot förblef mörkt och tyst. Vi sade tycktes, ty då man icke från något främmande fönster kunde se in på gården, så hvilade allt på blotta gissningar. Icke desto mindre var det ovedersägligt, att nästan hvarje månad och alltid den andre lördagen i månaden, bildade ett bjert sken in på gården ett slags ljustöcken, som kunde ses på långt håll. (Forts.)