Göteborgsposten – 14 september 1860, sida 1

mm Lr bhöljrijiebhnlhthhnn palmträdens, orangernas och citronernas kronor att sakta ruska på sig under morgonbrisen, och öknens foglar helsade med sin sång den nyfödda dagen, likåsom vilddjuren hade med sin hemska konsert helsat det inbrytande mörkret aftonen förut. Flamingon och ibis utbredde sina vingar och skjöto ut i rymden, åter tagande i besittning sitt luftrike. Efter en stund ilade en snabb, glindrande blixt ut från den vida öknens östra horisont, ströende sitt guld öfver de dammiga buskarne, och solens röda klot började straxt derefter ånyo sitt dagliga lopp på den blåa himlen. Hästarne som legat i gräset reste sig hastigt upp och skakade sina dagghöljda kroppar. De beto af bladen på trädgrenarne och styrde på samma gång sina steg mot den välgörande källan. Marc rönte ett djupt intryck af att se detta naturens återuppvaknade, som är så herrligt, så högt, så storartadt på Afrikas slätter, att det hänför äfven dem, som äro i tillfälle att se det hvarje dag. Detta snabba ögonblick hade stillat hans häftiga rörelse. Då han vände sig om, såg han indiern stå bakom sig, sysselsatt med att sadla sin gångare. Marc skyndade att göra på samma sätt och de båda männen kastade sig lätt i sadeln, sedan