Göteborgsposten – 14 september 1860, sida 1

Trupperna skyndade till vapen, invånarne, män och qvinnor, : begåfvo sig i all möjlig hast hän till den öfre delen af staden, nationalgardet ströfvade i små hopar omkring åt alla håll. Allmänna tanken var att kommendanten på fästningen hade fått i sinnet att reparera de neapolitanska förlusterna på Kalabresiska sidan med ett bombardement på staden. Generalerna Tärr och Medici befunno sig snart bland utposterna; en parlementär skickades till fästningen och kommendanten, general Forgola, kom i egen person för att ursäkta sig. Han sade sig ej kunna hålla sitt folk i ordning, hvilket ej heller må betviflas ; ty under det sammanträdet egde rum mellan honom och våra generaler midtpå Piazza di Terranova, skjöto neapolitanarne en hel dusch af kulor på konferensåns medlemmar. Alltsammans härledde sig från en af dessa förpostfäktningar som, oaktadt alla tillsägelser och befallningar, fortgått under hela sista veckan, och då neapolitanarne ej vunno något genom muskötelden, började deras artillerister äfven deltaga samt skjuta på Strada dAustria och på de hus, som vetta mot platsen utanför fästningen. Men skjutandet var dock utan verkan. På aftonen d. 21 erhöll Medicis 1:sta brigad befallning att gå ombord på Queen of England och Washington, hvilka båda ångare lågo i Messinas hamn. Kaptenen på Queen of England samtyckte till att öfverföra trupperna, fastän han ännu icke förändrat flagga; (men när han väl fått upp tillräckligt med ånga, gick han ut och styrde mot Faro. Bud efter bud skickades, men utan verkan, och som morgonen inbröt, uppgaf man expeditionen. Emellertid hade de öfriga trupperna gått ombord på Washingten, der de förblefvo hela följande dagen och natten, i hopp om att kaptenen på Queen of England skulle kunna förmås att hålla sitt löfte. Den 22 på morgonen dundrade en häftig kanonad vid Faro. Det var Borbone, en stor neapolitansk skruffregatt, som passerade. Han hissade fransk flagg och kom under dess beskydd nära intill batterierna, då han plötsligt gaf ett glatt lag, som dödade två man och sårade fem, icke i batterierna, utan i byn Faro. Förutseende att en strid skulle börja, firade fregatten ned den franska och hissade neapolitanska flaggan. Batterierna svarade, men kunde endast göra ringa verkan, emedan Borbone gick sin väg, underhjelpt af både ånga och ström. Dagen derefter kom han ånyo upp, dödade en man och sårade tre, men vände genast tillbaka för att kryssa vid Reggio. Artilleristerna i Faro voro förargade öfver det elaka puts som spelats dem dagen förut och beslöto att akta sig väl för att ånyo bli öfverrumplade. Följande dagen skjöto de verkligen på en neapolitansk brigantin som passerade, lastad med proviant och försedd med fransk flagg; och då den ej ville stanna, skickades några kanonbåtar ut, för att skjuta den i sank; först när kanonbåtarne nalkades, firades franska flaggan ned och hissades i stället den neapolitanska. (Forts.)