Göteborgsposten – 14 september 1860, sida 1

Medan denna intermezzo af Cosenz raska landstigning försiggick vid Faro, tog Garibaldi, som cmellertid drifvit neapolitanarne ut ur staden, sina mått och steg för att blokera fästet Reggio. Alla dessa kustfästningar hafva sin verkliga försvarslinie mot sjön, under det ringa uppmärksamhet egnats åt landsidan. Sålunda är fästet Regglo på trenne sidor tätt omgifvet af hus, och endast den sidan som vetter åt sjön är fri, medan höjderna ofvanför fullkomligt dominera det. Alla utgångar, jemte några af husen hade blifvit besatta, så att nu började en förhärjande eld af det slag, som sällan leder till något annat resultat än en mängd sårade på ömse sidor. Bland dem som vid detta tillfälle träffades var brigadchefen Bixio, som fick en kula i venstra armen. Fästet svarade med drufbagelskott ända till kl. 11 f. m. Missoris kolonn anlände nu och intog höjderna. Som denna kolonn till största delen utgjordes af skickliga skarpskyttar, lemnade neapolitanarne snart sina kanoner på platformen och drogo sig tillbaka in i kasematterna. Befälhafvaren sjelf var dödligt sårad af en kula i bröstet, och straxt derefter svajade den hvita flaggan på fästet Reggio. Kapitulationsvilkoren voro desamma som i Milazzo — garnisonen skulle utrymma fästet med vapen och baggage, men lemna qvar allt materiel, som tillhörde fästningen. Dessa vilkor kunna tyckas vara för gynsamma, men man bör betänka att tiden är en stor agent i Garibaldis planer, och ett tusen gevär eller fångar kunna ej med den jemföras. Bytet var i alla fall icke så dåligt — åtta fältkanoner, med hästar och allt; sex 32-pundingar; 18 positionskanoner, 18 å 24-pundingar; två Paixhanskanoner; 500 gevär, en mängd kol, ammunition och förråder, utom en del hästar och mulåsnor. För 0ss äro positionen Reggios kanoner af största fördel, ty de isolera Messina mer än någonsin och göra oss till herrar öfver båda sidor af sundet; för neapolitanarne är största förlusten den af kolen för deras ångare, hvilkas depötplats och sjöstation just Reggio var. Alla förråder, både för flottan och Messina, kommo i oroliga tider från Reggio. Denna fästning var liksom den hand, hvarmed de höllo Messina — och nu är den afskuren. Emottagandet öfver hela Kalabrien, men framför allt i Reggio, öfverträffar i värma och hjertlighet vida det som vi rönte på Sicilien. Der var väsen och skri, men, med undantag af Palermo, var förhållandet till landets invånare ej särdeles förtroligt. Det må nu komma sig af en allmän skygghet för främlingar eller af motvilja mot militären, men ett factum är det. Här är förhållandet helt annorlunda. Det är endast några få dagar sedan våra trupper kommo hit, och de äro redan emottagna i familjerna som gamla vänner. Detta varmhjertade beteende utöfvar ett djupt intryck på den frivillige, som kommit hit att strida för en ide. Omkring kl. 4 e m. den 22 d:s oroades staden Messina af en mängd kanonskott, som afskötos från fästningen på staden, föregångna af en häftig gevärseld mot utposterna på Terranova.