Göteborgsposten – 13 september 1860, sida 1

lighet af lidanden och qval genom attlåta denn man få fästa sina blickar på mig. Hon svarade på mina nya frågor, att den som kallade sig grefve de Bernac, var samme per son, med hvilken jag arbetade hos mäster Eudes att han var till och med samme person, som hor beligt försäkrade vara son till den lärde. Jag stod häpen och förvirrad ? Kunde verk. ligen vetenskapen sträcka sig så långt, och var jag icke bedragen af mitt eget sjelfförtroende? All: de tvifvel, som häfts genom mitt samtal med Gi. raud några dagar förut, återkommo nu i massa min själ. Jag både trodde och icke trodde .. min hjerna utstod en smärtsam tortyrs alla qval Hvad skulle jag tro? Hvad skulle jag göra? Jag kunde ej fatta något beslut. Aldah skulle nu icke kunna gifva mig flerc underrättelser, men de som jag lyckats rycka ur hennes magnetiska sömn voro tillräckligt dyrbara . såframt de voro sanna. Jag ville först genomtränga den hemlighetsjullhet, hvarmed mäster Eudes omgaf sig, men ag öfvertänkte hvilka svårigheter jag hade att öfvervinna och huru mycken tid, som skulle gå förlorad för mig, för att lära känna hans hemigheter, utan att behöfva förråda mina, ty jag var öfvertygad om att denna förbindelse mellan len falske grefve de Bernae och gubben måste lölja en afgrund af bedrägerier och brott...