Göteborgsposten – 11 september 1860, sida 1

krönte mina bemödanden, belönat en god handling, som jag förr gjort, ty en svag varelse, som genom mina omsorger och min vård räddats till lifvet, hade, sig sjelf ovetande, högligen biträdt mig i ernåendet af detta mål. Denna varelse var en ung femton års flicka, skön som en af himlens englar, hvilken jag nio år förut upptagit i Ungern, då jag genomreste Europa, för att söka reda på grefve de Bernacs son. Jag hade mött henne på min väg, öfvergifven, naken och döende af hunger och köld. Jag tog henne med mig och svepte henne i min kappa, med fast beslut att upptaga som dotter henne, som Herren sålunda ställde under mitt beskydd. Aldah, så är det namn jag gifvit henne, hade uppvuxit under mina ögon och jag hade kännt den faderliga ömhet, jag egnat henne, ökas med hvarje dag. På samma gång jag egnade henne en materiel vård, började jag äfven att genom studier och samtal utveckla hennes själ och naturgåfvor. Jag lyckades deri öfver förväntan. Aldah tycktes jemväl för mig hysa en helt dotterlig ömhet. Jag hade ofta öfverraskats af att se henne framför mig i en stum kontem