Göteborgsposten – 8 september 1860, sida 3

Från Utlandet. Jag skall den 8 September (det är i dag taga Neapel i besittning för konung Viktor Ema: nuels räkning! har telegrafen redan påstått, at Garibaldi sjelf högt uttalat, och det finnes ej något skäl att tvifla på framgången af detta hans beslut. Med blixtens snabbhet ilar han än hit. än dit: hans ord verka som dånet från revolutionens stormklocka och hans blick är den morgonens solstråle, som sprider frihetens lifsvärme i de förtrycktas ådror. Öfverallt der han går fram, reser sig frihetsstriden i hans spår. Telegrafen kan knappast hålla jemna steg med den framilande revolutionsgnistan, så raskt griper revolutionen omkring sig öfverallt, utan att finna motstånd hos de kongl. trupperna, som antingen gripa till flykten, utan att draga sina vapen, eller med flygande fanor och klingande spel gå öfver till fienden. Och närmare och närmare rycker Garibaldi framåt. Hans marschroute är ordentligt uppgjord. Han vet timmen, när han skall vara framme, och detta timslag skall väl bli dödsringningen för Bourbonska dynastien på Neapels tron, om också konung Frans II skall fullfölja sitt beslut, att våga vid sin hufvudstad ett sista afgörande slag mot denne underlige man, som för några månader sedan föraktligt kallades sjöröfvaren och nu redan bär det stolta namnet af Diktator öfver De Båda Sicilierna. Men detta slag, om det någonsin kommer att stå, skall bli till ny nesa för kung Frans, ty han har ju hvarken soldater eller generaler. Den sjunkande makten har alltid den oturen här i lifvet, att anhängarne vända henne ryggen, då hon bäst behöfver dem, för att kunna sträfva genom krisen. Kronans glans drager lycksökare, men vänner inga. Denna bittra sanning har månget krönt hufvud fått erfara — och konung Frans står ej ensam i deras rad. Enligt Moniteuren af den 3 skulle revolutionen äfven ha spridt sig bort norr om hufvudstaden och utbrutit i provinsen Terra de Savoro. Enligt samma underrättelse skulle de förenade