Göteborgsposten – 7 september 1860, sida 2

— AE Häraf följer emellertid icke att han i något rikligare mått är i besittning af de egenskaper, som erfordras hos en tjensteman, på hvars duglighet så mycket beror, framförallt i närvarande tid. Huru vigtigt är det icke, att planer uppgöras för stadens framtida utvidgning, som verkligen kunna, utan skam eller skada, följas vid utförandet; att snart förestående vidtomfattande offentliga byggnadsföretag öfvervakas af en nitisk och fullt sakkunnig person; att byggnadsordningens och det sunda förnuftets föreskrifter samtidigt noga iakttagas vid enskilda byggnader; att, med ett ord, en dam snart blir satt för det oförstånd och det slarf, hvaröfver man i dylika frågor så ofta haft skäl att klaga i vår goda stad. Härtill är sannerligen icke tillräckligt att vara flitig, ordentlig och påpasslig, att oförtrutet efterspana och kopiera utländska planer och detaljritningar, att skaffa sig talrika och skickliga biträden på arkitektskontoret; att outtröttligt jemka och ändra för att motsvara en kunds mer eller mindre enfaldiga, mer eller mindre okonstnärliga infall; att aldrig stöta någon för hufvudet genom motsägelse och aldrig låta någon vänta på ett beställdt arbete! Frågan är här icke om arkitekten såsom handtverkare eller näringsidkare, utan om arkitekten i sin egentliga betydelse, såsom konstnär. Här fordras mera än blott flit och ihärdighet, mera än en smak, som hufvudsakligen visar sig 1 förmåga alt efterapa andra, att taga en vacker detalj här, en annan der, och så hopsätta det till ett ofta oharmoniskt helt — här fordras verklig, naturligen medfödd smak, grundliga studier, teoretisk insigt och praktisk erfarenhet, men framförallt — sjelfständighet i karakteren. Drätselkommissionens pluralitet har såsom grund för sitt förord anfört den smak och skicklighet i sitt yrke som hr kaptenen inlagt vid utforandet af flera såväl allmänna som enskilda byggnader här på platsen, särskildt Hagakyrkan och Stationshuset vid bangården. Hvad smaken angår, kunna meningarne vara delade; säkert är emellertid att Hagakyrkans förtjenster i detta hä..scende, de må vara stora eller små, iche wilhöra hr Edelsvärd, om han också haft särdeles god förtjenst, äran oberäknad, deraf, att den från England anskaffade byggnadsplanens verkställande blifvit åt honom anförtrodd. Att stationshuset på den som icke haft tillfälle att taga närmare kännedom om de i andra länder talrikt qvarstående minnesvårdarne at medeltidens byggnadskonst, gör ett angenimt intryck, är ganska naturligt. Men är det engång afgjordt att man skall bygga i den stilen, så är det ingalunda någon trollkonst att åstadkomma en byggnad som med sina rundbågar och pilastrar, sina småtorn och spiror, tager sig någorlunda lika bra ut som stationshuset il. Göteborg; det är sannerligen icke det första! i verlden i hvilket man med mer eller mindre framgång återupplifvat den götiska byggnadskonsten. Om skickligheten hos en byggmästare skall visa sig deruti, att han i sina arbeten icke begår hvad man kallar dumheter, åtminstone icke några särdeles i ögonen fallande, är densamma lättare att bedöma, och härpå l: torde också en särdeles vigt böra läggas, der fråga är om jemförelse med en medsöksnde som, 1 fall kommissionens reglemente blifvit efterfoljdt, synes hafva varit till dess förord sjelfskrifven. I detta afseende är åtskilligt att säga, om man ock endast håller sig till hufvudsakerna, företrädesvis till sådana punkter, der något är till uppenbar skada för det samhälle, ur hvars tjenst hr E. sökt uttränga en person, hvars förtjenster om detsamma äro sådana som hr Strömbergs. Hagakyrkan är uppbyggd under hr Edelsvärds ledning. Den är prydd med en murad tornspira, efter engelskt bruk. I vårt land har den svårligen något motstycke. Det är påtagligt att en by ggnad af denna art, blottställd som den är för åverkan af regn, snö och frost, hade påkallat den största möjliga omsorg i utförandet, med användande endast af de allra bästa materialier. Genom användt dåligt murbruk och felaktigt murnuingssätt är förhållandet emellertid beklagligen sådant att tegelstensmuren i den höga tornspiran icke är torr och aldrig blir torr, utan genomsippras såsom en sv amp af regnoch snövatten. Hvad följden i längden skall blifva under våra frostiga vintrar, kan lätt beräknas. Möjligen måste tornspiran en gång nedtagas, för att ej af sig sjelf ramla. Säkert är att den dessförinnan kostar åtskilligt i i underhåll. TYat A28 Lör oe Tr a —— rr mA Fr Mm