Göteborgsposten – 7 september 1860, sida 1

En stadsvigtig befordringsfråga. När någonting är att uträtta för staten kommunen eller den enskilde, som tager er mans oaflåtliga uppmärksamhet i anspråk, si blir det helt naturligt att en fast befattning ett embete derigenom uppstår, samt att arbe tet eller skickligheten ersättes med penningai eller — ära! Häraf uppstår emellertid oft: den olägenheten, att den rikliga lönen elle: den framstående samhällsställningen till der grad intresserar dem, som genom ansöknin gar eller i annan ordning kunna vid en tjenst: tillsättande ifrågakomma, att icke allenast de sökande, samt med dem deras vänner, anhö. rige och gynnare, utan de på hvilka saken: utgång beror, ja hela allmänheten, lätteliger komma att betrakta hela saken såsom en täf lingsstrid mellan de särskilda kandidaterna der frågan är hvem som skall blifva den lyck. lige som skall få det feta brödstycket eller hinna den upphöjda platsen, hvilken på tjenstens vägnar ger aktning, anseende och inflytande Att man härvid oftast förbiser det enda väsentliga, platsens besättande med den dertil! skickligaste, med den som på densamma kan göra den största nyttan, är en lika naturlig som beklaglig följd, till hvars förebyggande :i hvarje enskildt fall, intet lofligt och lagligt medel bör försummas. Om någon anmäler sig till en tjenstebefattning hos en enskild person, måste väl denne anses handla ganska dåraktigt, om han cke skaffar sig alla tillgängliga upplysningar om den tjenstsökandes karakter och dugliget; likasom denne å sin sida icke har någon