Göteborgsposten – 7 september 1860, sida 1

såg mig delaktig i dessa brott, som min närvaro sannolikt skolat förhindra, begaf jag mig till slottskapellet, der man nyss begraft grefven och grefvinnan, och med handen utsträckt öfver deras så oförmodadt redda graf, svor jag en helig och dyr ed: att egna hela mitt lif åt forskningarne efter detta barn, Henriks och Blanches son, och att ej medgifva mig någon hvila förrän jag åter insatt honom i sina fäders boning; desslikes svor jag, att på alla ställen och vid alla tider förfölja den skändlige mördaren, tills rättvisan ändtligen skulle en gång drabba honom. Jag upprepade ytterligare dessa eder i det um som varit brottets skådeplats, i närvaro af le många outplånliga spåren till dessa våldsverk. Öfvertygad om att min närvaro var tillsvidare onyttig, lemnade jag nycklarne till slottet it guvernören öfver provinsen och började mina efterforskningar först och främst efter barnet, raturligtvis. — Huru många år ha förflutit sedan allt letta skedde? — Ack denna förfärliga natts datum skall udrig utplånas ur mitt minne. Det var den 14 Mars 1583. — Det är således tjugotvå år sedan ? — Ja.