Göteborgsposten – 7 september 1860, sida 1

trä och horn, 3 med vax och honing, 3 med humle, 9 med indigo, 8 med ben, oljekakor etc., 6 med läder, 7 med lumpor, 11 med manufakturvaror, 26 med nordiska produkter, 9 med ris, 8 med frö, 9 med spritvaror, 7 med statspapper, 9 med stenkol, 3 med strutsfjädrar, 32 med tobak, 10 med the, 8 med tran och sill, 61 med kolonialvaror, 11 med jernkram, 5 med hvalfiskben, 15 med vexling och diskontering, 5 med ull och 115 med assuranser. Först i slutet at 17:de och början af 18:de århundradet var man betänkt på en egentlig lagstiftning för Hamburgs mäklare. Den äldsta mäklareförordningen är af år 1660, till hvilken småningom kommo åtskilliga mandater, efter franska ockupationen i början at detta århundrade blef denna sak föremål för större uppmärksamhet, och 1816 utgafs en förordning, som reviderad utkom d. 15 Dec. 1824 och trädde i laga kraft d. 1 Mars 1825. Historiskt märkvärdig är striden som i Hamburg fördes, för att tillvinna mosaiska trosbekännare rättighet att blitva mäklare. Efter en mängd förordningar, genom hvilka ett visst antal mosaiska mäklare skulle få finnas, bortföll i slutet af förra århundradet af sig sjelf all inskränkning i antalet af såväl kristna som mosaiska mäklare, och mäklaredeputationen har sig uppdraget att bestämma antalet, allenast efter Börsens behof. Denna mäklaredeputation består af rådet, 2 Oberalte samt hela kommersdeputationen, och det tillkommer allenast den att antaga nya måklare eller att återgifva mäklarekäppen åt en, som varit suspenderad. Ar suspenderingen föranledd af konkurs, måste dock först Senatens bifall utverkas. Mäklaren mottager vid sin anställning en liten käpp med en silfverknapp, på hvilken hans namn samt Hamburgs vapen äro tecknade, och denna käpp måste han lemna tillbaka i händelse han tager afsked eller blir suspenderad; efter en mäklares död äro arfvingarne förpligtade att återlemna densamma. Mäklarens ed innefattar, att han skall förhålla sig redlig och samvetsgrann i den åt honom uppdragna befattning och dervid troget efterlefva alla förordningar, synnerligast Mäklareförordningen af d. 15 December 1824. Denna ed måste skriftligen förnyas hvarje år. För att blifva antagen till mäklare, måste man vara 25 år gammal; likväl kan Senaten härifrån gifva dispens. Vidare får den sökande ej hafva gjort lättsinnig eller bedräglig konkurs; likväl kan den lättsinnige cessionanten under vissa omständigheter erhålla tilllåtelse, men aldrig en bedräglig, ej heller någon, som ruinerat sig på lotteri eller annat spel. Cessionanter, hvilka genom dem icke tillräkneliga olyckor kommit i denna ställning, skall man isynnerhet hafva i åtanka vid val af mäklare. Vidare måste den, som skall antagas, ega vanliga handelskunskaper, isynnerhet känna handelns lagar och bruk. Den kristne mäklaren måste vara borgare i staden, den mosaiske medlem af portugisiska el