Göteborgsposten – 5 september 1860, sida 1

mig med djup uppmärksamhet, återtog indierr med allvarlig stämma. Slutligen fortfor han i sin berättelse, lyckades grefven öfvervinna den unga flickans motstånd. Kärleken vann seger och grefve Henrik fästade på hennes af sorger och olyckor blekta panna den grefliga krona hans förfäder gifvit honom i arf. Man skulle kunnat säga, att ett nytt li började för den unga flickan. Hon glömde det hemska minnet af hvad gom skett och egnade sig med själens och hjertats hela kraft åt sin makes lycka. Himlen välsignade snart denna förening. En nyfödd son sammanknöt ännu fastare de band, som redan förenade Blanche och Henrik Det var, såsom jag nämnt, just vid den tiden jag erhöll underrättelse om grefvens äktenskap och inbjöds att begifva mig till slottet. Det låg någonting smärtsamt för mig uti att skola återse de ställen, der den enda qvinns jag någonsin älskat hade bott. Jag tvekade i mitt beslut, men ett nyt bref från grefven bestämde mig slutligen för at resa. Jag var då helt och hållet okunnig om d omständigheter, hvarunder min väns äktenskaj