Göteborgsposten – 3 september 1860, sida 1

Språkrör från Stockholm. Den 29 Aug. Låtom oss taga (tobaks)bladet från munnen och säga ut våra fria tankar i cigarrlagstiftningsfrågan. Det är otvifvelaktigt ett af de goda tidens tecken att, på samma sätt som den ringa och fattiga medborgaren vinner erkännande såsom menniska, äfven en så obetydlig sak som en tobaksbit behandlas med samma intresse, hvarmed förut norskheten, religionsfriheten och prygelstraffet blifvit behandlade. Åt denna jemnlikhetsoch frihetsvinst bringar jag derför just wu mitt rökoffer ur en af Prytz Wienckens finaste , Regalia och jag tackar med detsamma ödet, som i mina Göteborgsrelationer gör det möjligt att röka bättre folks cigarrer, äfven om de en gång blifva af riksens ständer skattlagda. Ack, men i denna min egen lyckas njutning störes jag al en ömmande tanke på den stora mängden af medrökande, t. ex. arbetare på fabriker och filosofer på vindskammare, åkare, vestgötar och söndagsherrar m. fl, hvilka, när skatten kommer, icke mer i en sexstyfverscigarrs rökhvirflar skola se de vanliga trefliga, flyktiga, allt bråk och tråkighet undanskymmande molnen, utan tunga skyar, deri blott bilden af den dyra tiden, afunden öfver de mera lyckligt lottade, röda spöken och dylikt visa sig. Oj förståndiga fyra stånd, besinnen de omilda utgjutelser, det spott och det spe, med hvilka tilläfventyrs dessa grofrökares läppar skola öfverhopa er; hänskjuten derför till glömskans utskott behandlingen af cigarrbetänkandet och låten Sveriges innebyggare hvar och en i sin stad och på sitt