Göteborgsposten – 1 september 1860, sida 2

Nm —— AL — —— ——-LÄ ? rQ Q8Ö 9s— —— L— ifrån grunden ända upp till spetsen betäckta med gammal murgröna. En vindbrygga öfver en kanal förde till slottet. En vidsträckt gård, planterad med sekelgamla träd, utsträckte sig längs byggnaden. En frisk och rik källa sprang upp i trädgården och försåg grafvarne med klara, genomskinliga vågor. Endast baksidan af byggningen företedde en dyster och vild anblick. Slottet låg vid en afgrund. På denna sida fanns blott ett enda fönster... grefvens eller egarens eget. Han tystnade, för att se hvad intryck hans ord gjort på den lyssnande. Marc lutade pannan mot handen. — Det är märkvärdigt! sade han slutligen; jag tycker mig ha sett det i mina drömmar... Derpå afbröt han sig hastigt och tillade: — Åh, det är blott en illusion; en nyck af min fantasi. Huru skulle jag kunnat ens i !en dröm se något sådant slott som det ni beskrifvit, jag som ej en gång vet hvad ett slot i Frankrike är? Och likväl... I — Den man, som bebodde detta säteri, fortfor indiern och följde med synbar oro de olik: känslor, som återspeglade sig i Marcs uttrycks fulla ansigte, denne man var af en lysande och gammal bretagnisk familj och kallade sig . .. Mer hans namn betyder för er föga... Jag vill hel I enkelt kalla honom grefve Henrik. Men jag pra tar ju nu om saker, som icke kunna intresser: