Göteborgsposten – 1 september 1860, sida 2

Recettagaren mottogs vid sitt första inräde med applåder och inropades efter reoresentationens slut. Om söndag gifves för sista gången den routerade dramen ,Aldrig för sent!, och om måndag sista spektaklet, hvarefter hr Zetuerholm om tisdag afreser med sitt sällskap till Örebro. Vår teater lärer således få stå tom gen någon tid — just då den med säkerhet mest skulle bli besökt. Härv. Konstförening öppnar i dag kl. 11 f. m. sin fjerde exposition för året, hvilken hålles öppen till och med nästkommande Onsdag. Skalden d:r Herman Sätherberg vistas för närvarande i staden, stadd på resa till utlandet. bjalländska kyrkohemmanen. Under denna rubrik meddelade vi i gårdagens tidning en redogörelse för sammansatta stalsoch ekonomiutskottets beslut i en fråga som för den fattiga provinsen Halland har en oberäknelig vigt. Går utskottets beslut igenom, skulle säkra följden blifva en fortfarande eller på många ställen ökad fattigdom. För att utreda frågans verkliga ställning fordras en vidlyftigare utredning än omständigheterna för närvarande medgitva; men vi vilja åtminstone förebygga att någon, i hvad vår tidning i går innehöll i denna sak, skulle se ett gillande af utskottets beslut, hvilket i juridiskt hänseende saknar all rättsgrund och ur statsekonomisk synpunkt måste medföra högst betänkliga följder. Vår röst blir möjligen en ropandes i öknen, men lyckligtvis beror frågan om Halländska kyrkohemmanen icke endast på Riksens Ständer, der verklig sakkännedom hvarken lärer finnas eller med skäl kan väntas. Cigarrskatten. Till afgörande hos rikets ständer förehafves i närvarande stund ett utskottstillstyrkande af en försäljningsskatt å cigarrer, stor 2 öre pr st. När de tyenne i ämnet väckta motionerna sågo dagen, kunde vi ej annat än tro, det dessa skulle nedsjunka i den graf, som dem tillkomme: glömskans. Men det sammansattta bevillnings-, lagoch ekonomiutskottet har tänkt annorlunda och, Gud vet af hvad skäl, tillstyrkt den opåkallade skattens fastställande. Saken förtjenar att tagas i närmare betraktande, emedan den lätt kan med exemplets kraft, om den bifalles, en annan gång föranleda till en annan ny skatlts påläggande utan något statens direkta, förklarade behof, och dessutom mest drabbar den del af befolkningen, för hvilken denna skatt är en olidlig börda. Det är ett faktum att cigarrökning så småningom öfvergått till ett behof för mången arbetare (vi vilja här icke tala om den förmögnare klassen, för hvilken det förhöjda cigarrpriset, om än odrägligt, dock ej blefve så tryckande); likasom på sin tid kaffe äfven blef en nödvändighetsvara. Man Thar i denna. allmogens och arbetarens cigarrlrökning velat se en statslyx, som man måste hindra från att utbreda sig alltför långt, gruflvande sig öfver tobakens stora plus på våra limportlistor. Men man har härvid ej erinrat lsig, att de cigarrer, hvarmed arbetaren tillfredsställer sitt behof, icke tynga på importlistorna, utan äro tillverkade af på svensk ljord växande tobak, hvilket man lätt kunnat finna, om man beräknat att den tobak, som I linföres utifrån och drager sin redan höga tull, lej gerna kan beredas till cigarrer och sedan med fördel och vinst säljas för det låga pri-Iset af 1: 80 å 2 rdr pr 100 st. Det är sålledes å den rent svenska produkten man vill -llägga en skatt, som denna naturligtvis icke 3 I förmår att bära, då derigenom priset på den)I samma blir för hög, relativt till varans värde. I Det är ju tydligt att sjelfva den lyx, som Iman velat hämma, nemligen det tillökade inr I förandet af utländsk tobak, ingalunda förmin-Iskas utan tvärtom kommer att tilltaga, men i jpå en väg, som är både för statskassan och i I folkets moralitet i hög grad menlig: smugglintlgens. Sålunda komma vi åter in på detta nata I tens filt, der så många hiskliga brott, så månfl ga lagkränkanden egt rum, hvarå strandboarsl nes många gängse sägner och brottsmålsan -Inalerna lemna ovedersägliga bevis. Viförmo; Ida att de värda utskotten, som handhaft frå gan, icke lenmat uppmärksamhet häråt ; hvil GL rn nr mm nn me rr ——L KRIS EE—— EEE