Göteborgsposten – 31 augusti 1860, sida 1

kelse vid den plötsliga upptäckten af denna stor: fara. Menniskorna voro ett ögonblick obeslut samma. Men hastigt grep Marc med ena handen sir långa lans och med den andra en af pistolerna Indiern fattade sitt skarpslipade, treuddigs spjut. Oaktadt den fara som hotade dem, förblefvc de båda männen likväl lugna och orörliga, som om de ej hade haft framför sig ett af de farligaste djur i verlden, hvars vildhet och blodtörst ytterligare uppeggats af moderskärleken. Panthern satt med brinnande ögon och spända, darrande muskler hopkrupen i den ställning den tagit då den föll ned, andades häftigt och slog kring sig med svansen. Den utvalde synbarligen sin fiende. Men huru kort detta ögonblick af tvekan än var, tycktes det dock bli för långt för den unge mannen, ty han sporrade sin häst, upplyfte djuret med att häftigt draga på tyglarne och tvingade det att göra ett språng fram mot panthern. Vid åsynen af denna djerfva handling utaf den, som vilddjuret betraktade såsom sitt rof, utstötte det ett ännu hemskare rytande än det första och gjorde likaså med utspända klor ett språng framåt.