Göteborgsposten – 28 augusti 1860, sida 1

heller er en sådan för honom, tycks det, baron, ty ni lemnar honom ju icke med edra ögon. — Ni misstar er, markis, jag betraktade Seinen och Louvrens nya galleri, och jag fann det mycket vackert. Derpå tillade han lifligt, då han såg markisens värjskida vara tom: — Hr markis, jag har glömt att bedja er om förlåtelse för det brutala sätt, hvarpå jag betett mig mot er, då jag bröt sönder er värja. Förlåt mig och skrif denna handling, som jag nu djupt ångrar, ensamt på räkningen af min fruktan att se min motståndare dö för en annan hand än min. — Om jag förlåter er, min bästa baron? utbrast dHerbaut; det tror jag! Ni är dessutom i sanning morgonens bhjelte. — Åh, markis . — Ingen malplacerad blygsamhet, baron, sade La Guiche; ni har slagits som ett lejon! Jag har aldrig sett något herrligare under en duell. Ni har räddat mitt lif och det skall jag ej glömma, tro mig. Jag säger er det, utan att hålla några granna loftal; för tusan, jag tycker verkligen om er! Marc tryckte den hand som nu så hjertligt räcktes honom. — Hör! tillade han, vi skola vara tillsam-. mans hela dagen, hvasa?