Göteborgsposten – 28 augusti 1860, sida 1

och vände sig till de Bernac; i afton, icke sannt? Du går på balen hos spanske ambasgadören ? — Javisst; träffar jag eder alla tre? — Ja; vi skola taga baronen med oss. Bernac helsade med handen de tre unga männen och gick. — Skola vi ånyo begagna oss af färjan? frågade markisen. — Nej, svarade La Guiche, låt oss vända tillbaka genom porte de Nesles; då kunna vi med detsamma visa en del af hufvudstaden för vår tappre vän. Behagar denna promenad er, min baron ? — Ja; men jag fruktar för att ert sår mattar er. — Bah; det är ingenting, blott en skråma. Jag har bundit min näsduk öfver. Om ni ej ser något hinder... — Nej, intet. — Då, i väg! La Guiche dref sin häst framåt. -Nå, kom då, baron! skrek dHerbaut, då han såg Marc stå orörlig och med blickarne fästade på Seinen. Den unge mannen följde med djup uppmärksamhet grefve de Bernac, som i detsamma steg ombord i sin båt. — Cordieu! fortfor markisen, om den gode grefven känner sympati för er, så fattas det icke