Göteborgsposten – 27 augusti 1860, sida 1

räckte den högra, som var obeväpnad, åt sin motståndare. Denne lade sin deri. — Se! sade dHerbaut, den stackars Benzeville andas ännu. Vi måste försöka att skaffa honom någon hjelp. Jag skyndar till värdshuset; värden är litet kirurg, han skall låta hemta den sårade till sig och vårda honom, tills han kan föras hem till sitt hotell. Och markisen tog ett steg framåt, men munken höll honom tillbaka. — Detta är min pligt, sade han; stanna hos den sårade, jag skall skicka hit till honom den hjelp han behöfver. Och han vände sig om för att gå, men kom genom denna rörelse nära intill baronen. — I morgon, kl. X, i det logis som den gamle sergeanten vid Nya Porten angaf åt er! hviskade han nästan ohörbart. Derpå fortsatte han sin väg. Baronen spratt till; alltifrån det munken kommit emellan och hviskat till honom den underliga formlen, tycktes den unge mannen vara försänkt i ett djupt drömmande, som plötsligen efterträdt det våldsamma raseriet några ögonblick förut. Han följde med ögat munken, som med hastiga steg skyndade mot värdshuset. — Och dOrnay? frågade La Guiche.