Göteborgsposten – 27 augusti 1860, sida 1

— Ah, han är död! svarade dHerbaut och lutade sig ned öfver det liflösa stoftet efter Marcs motståndare. Hr de Bernac, hvars ene sekundant blifvit dödad, under det den andre befann sig oförmögen att röra sig, uppbar sitt nederlag såsom en man, hvilken i dylika omständigheter tillräckligt ofta varit segrare, för att kunna utan att blygas bära en motgång. Bemödande sig att dölja de yttre tecknen till den harm han kände i djupet af sitt hjerta öfver baronens mod och skicklighet, närmade han sig sina segrande fiender. — Ventre-saint-gris! sade han och visade på grefve dOrnays sår, det der är en bastant stöt; jag får göra eder min kompliment, hr baron. — Det är hans första lärospån! sade La Guiche. — Det är en vacker entrå ni gör i verlden. — Det tror jag! inföll AHerbaut. Att börja sitt pariserlif med att döda den skickligaste och mest berömde duellanten vid hela hofvet, det duger det! Marc bugade sig tyst; han var alltjemt försänkt i djupa tankar. DHerbaut, La Guiche och Bernac stodo omkring dOrnays lik. Giraud lemnade i detsamma mötesplatsen,