Göteborgsposten – 25 augusti 1860, sida 1

ERT RN DETT AINA STI T TIER ENSE AE — råder sina kunder att köpa dubbelt förråd, emedan han tillika med ett sällskap ,damer och herrar ämnar resa ut till Derby. Damer och herrar på en kattmatsvagn! På liknande sätt färdas mångfaldiga andra. Hundratusenden komma med jernbantåg. Folket från grannskapet uppbryter vid midnattstiden till fots. Skaror af konstmakare, krymplingar, handlande, musikanter och dylika ankomma redan föregående dag, kampera i fria luften eller under tält och börja vid solens uppgång att drifva sina ,,affärer. Vi sade att allt hvad som möjligen kan betraktas som åkdon denna dag också såsom sådant begagnas. Men äfven så många, som möjligtvis kunna det, agera denna dag kuskar. Man ser förtorkade, skrumpna, silfverhåriga eller flintskalliga gubbar, förfallna patriarker af sadeln, hvilka, klädda i jackor af rödt siden, med mycket för vida, hvita hattar på sina hufvuden, och med hvita fladdrande band och rosetter vid sina spindelben, hurtigt svänga ,postboyspiskor och med ungdomligt öfvermod besvara allt det skämt och alla de speglosor, som flyga från kuskbock till kuskbock. De dricka champagne och äta hummersallad, som vore deras magar femtio år yngre än de sjelfva. Men hvar är medelpunkten i denna två mil långa tafla, af hvilken vi här försöka att för läsaren återgifva några enskilda partier, — i denna tafla, med hundratusen grupper at millioner menniskor, hästar, åsnor, hundar, väl uppfostrade apor, murmeldjur, ethiopier och racer af alla färger? Skall ett centrum för allt detta lif sökas, bör detta otvifvelaktigt vara i denna del af stora läktaren, till hvilken biljetter säljas å en guinde, och hvarpå nationens grädda har sin plats. Den stora läktaren är ett ur jorden på en natt uppvuxet trollslott, bestående af ofantliga, öfver hvarandra belägna balkonger, åt alla håll fullproppade af folk å 1 guinge personen. Dylika gallerier och läktare utbreda sig för öfrigt så långt ögat kan nå utefter vädjobanan, alla lätta och luftiga, alla öfverfyllda af böljande, skrattande, ropande, champagnedrickande samt glas och buteljeri luften slungande menniskor. Men nu ljuda klockorna, som tillkännagifva kapplöpningens början. De tretio konkurrerande hästarne föras ur sina stall, ledas framför stora läktaren, för att examineras och vägas. Den oöfverskådliga menniskomassan mumlar doft, så att tystnaden blott afbrytes af något, som kunde liknas vid en demonisk flod af toner. Vadhållarne tränga sig svettiga genom hopen, för att bedraga ännu flera narrar. De brokiga jockeyerne, klädda i jackor med ljusa broderier sitta på de tretio fyrbenta konkurrenterna, hvilkas ryggar glänsa i solskenet, färdiga att begynna täflingen. Med mycken möda höllos de sista Derbydagen i ordning. Slutligen lössläpptes de men gjorde härvid en falsk ansats, hvarföre de tillbakakallades. Andtligen börjades tif lingen och nu flögo hästarne utefter marken hvilken de knappt nog berörde, och försvunno snart på afstånd. På de låga kullarne, öfver hvilka banan sträckte sig, kunde de dock för korta ögonblick skönjas af folkmassorna, som väsnades liksom hade de varit vansinniga, Hvilken brusande ocean af vilda passioner. ———-- ?r.— VV. vevvvvvvävevevervesemve