Göteborgsposten – 24 augusti 1860, sida 2

till en annan punkt. Diplomatien har icke förmått hålla mig tillbaka, och jag skall ej heller gifva efter för densammal Garibaldi lemnade Messina ombord på Washington med 1,000 man; han ville rekognoscera neapolitanska kusten och taga en neapolitansk fregatt. Detta senare misslyckades och då Washington måste intaga kol, så lade han till vid Magdalenaön, i sardinska farvattnen. Vårt gårdagslelegram förmälte, att Garibibaldi med 15,000 frivilliga lemnat Cagliari. Enl. Journal des Debats skulle d. 16:de fem ångare med frivilliga afgått från Cagliari och den 17:de sex andra ha följt. Troligt är, att af dessa trupper gjorts på spridda ställen landstigningar, för att afleda neapolitanarnes uppmärksamhet, hvarifrån man äfven kan härleda de många olika rykten, som äro gängse angående landstigningarne, i hvilka alla naturligtvis Garibaldis egen person är närvarande. Från Neapel skrifves d. 19:de, att i Foggia (i provinsen Capitanata vid adriatiska haftvet) 2:ne komp. dragoner och flere artillerister öfvergått till insurgenterna. — Neapolitanska trupper hafva beskjutit och tagit en från Malta kommande, med vapen och ammunition lastad brigg. — Konung Frans II har mottagit den af kejsar Frans Joseph honom erbjudna gästvänskap, för den häudelse, att han skulle anse det rådligt lemna sin (huru länge?) hufvudstad ; i Wien göras redan stora föranstaltanden för den konglige flyktingens emottagande. I England råder alltjemt stor oro för den italienska revolutionens hvirfvelvind, isynnerhet som för England är nödigt, att stormen ej blåser ut öfver Italiens gränser. Så yttrar sig Times ånyo d. 21:ste: Om Garibaldi gör halt, sedan han förenat Neapel och Kyrkostaten med Piemont, skall efterverlden prisa honom såsom en annan Washington. Men angriper han Venetien, skola hans revolutionära stridskrafter, äfven om de finna understod af Piemont, försvinna för den österrikiska armeen såsom dimfigurer, och han skall förlora den ena staden och provinsen efter den andra. — Åfven Morning Post yttrar varnande för Österrikes makt. . Om Syrien har Palmerston i Underhuset nu förklarat, att det varit Maroniterna esjelfve, från hvilka första angreppet utgått. Han tillade dessutom, att hr Thouvenel är af samma mening, men att de af Druserna föröfvade våldsverk likväl derigenom icke på något sätt rättfärdigas. — Enligt depesch till franske krigsministern, har general de Banfort dHautpoul med sin generalstab anländt till Syrien, och afvaktar Fuad Paschas ankomst från Damascus, för att landsätta trupperna. — I Paris kyrkor har insamlats för de syriska kristna 80,167 fres och hos tidnings redaktionerna till d. 17:de 557,483 fres. Ryktet om att betydande ryska truppmassor samlas i Bessarabien bekräftas. Den femte armekorpsen har erhållit befallning om att ofördröjligen ställa sig på krigsfot, på det den vid första signalen må kunna rycka ut i fält. Med handelskompaniet vid Svarta hafvet äro redan öfverenskommelser gjorda för truppernas befordring. — Det bekräftas äfven att fyra ryska fregatter skola afgå till Syrien, och att storfurst Konstantin sjelf skall taga befälet öfver eskadern, Stormakterna ha nu alla öfverenskommit om, att icke upptaga Spanien i sitt råd. — Spanska regeringen säges stå i begrepp om att i England låta bygga 8 krigsångare af första klass, om 200,000 hvardera. Samma regering låter nu äfven uppköpa i England flere tusen laster ekvirke. Spanien har visrerligen en massa ekar i sina egna skogar, men kan ej komma åt dem af brist på kommunikationsmedel. Karakteristiskt är, att engelska amiralitetet för närvarande har agenter i Spanien, för att göra sig underrättade om ej ek finnes derstädes för Englands behof. Handels-underrättelser. Liksom många sina närmaste föregångare har un SR PR MA RS 4 ee