Göteborgsposten – 23 augusti 1860, sida 1

Derefter kastade han sin hatt på marken och vände sig till de Benzeville: — Seså, baron, nu är det vi! De sex motståndarne, stående midtemot hvarandra, tre på hvarje sida, utvalde nu den plats; som syntes dem lämpligast för striden och mest passande att undvika fall, ty en stridande hade då rättighet att träffa sin motståndare, äfven då denne blifvit kullkastad eller annars gjord försvarslös. Det var visserligen en barbarisk lag, men duellerna försiggingo sålunda utan ädelmod eller medlidande, ty det var äfven tillåtet, att den som först segrade skyndade hjelpa den af hans vänner, som han ville, och på detta sätt angrepo tvenne personer på samma gång en ensam, likväl med vilkor att de skulle anfalla honom båda i fronten. Den fläck, som La Guiche, Bernac och deras sekundanter utsett att fukta med sitt blod, låg i vestra ändan af Prå-aux-Clercs. De stridande kastade en forskande blick, för att se om någon uppmärksammade dem, men de varseblefvo mellan de nakna grenarne endast en mörk kåpa, buren af en munk, som gick och läste i en bok, han hade i handen, och voro derföre öfvertygade om att intet indiskret vittne var närvarande vid deras möte. — Se der är en bernhardinermunk till hands,