Göteborgsposten – 22 augusti 1860, sida 1

Denna djerfhet, detta förakt för allt hemlighetsmakeri, har mer än en gång förvirrat hans fiender. Sålunda kryssade i dag en hel flottilj af neapolitanska ångare, kommande från Messina, Reggio, Villa San Giovanni och Scylla utanför sundet och åskådade soldaternas debarkering samt ilandförandet af en hop krigsförråd, på ej längre afstånd än 1,500 alnar ifrån dem. De kunde med de vanligaste kikare skönja hvarje man som steg i land, se hvarje kanon som fördes till stranden, se dess kaliber, kalkylera dess skottvidd, beräkna ammunitionsförråden och kulpyramiderna. Allt utfördes midt på ljusa dagen. Neapolitanarne kunde se huru Garibaldi inspekterade utförandet af allt detta, de kunde följa hans rörelser och sålunda gissa till hans afsigter. Det fanns dessutom andra kännetecken, af hvilka man kunde sluta till hvad bruk dessa kanoner ämnades. Der fanns några hundra arbetare som framförde jord, sandsäckar, bjelkar och plankor, samt arrangerade alla dessa materialier så, att äfven en blind kunde inse, det de uppkastade batterier. Äfven neapolitanarne borde af denna syn hafva förmått att sluta sig till, det batterierna voro bestämda att beherrska sundet och sålunda förhindra all sjökommunikation emellan Neapel och de punkter på Sicilien, som innehades af de kungliga. De kanoner man tagit vid Melazzo, skola komma att i betydlig mån bidraga till detta ändamål och ett par stora skeppskanoner torde göra det öfriga. Neapolitanska flottan tycktes emellertid hafva gifvit ännu tydligare tecken på obenägenhet för sitt uppdrag, och några få, väl riktade skott lära väl ej göra dem bättre disponerade. För att rätt fatta värdet af de positioner, från hvilka vi beherrska sundet, måste man erinra sig att Neapel och Gaöta äro neapolitanarnes enda verkliga operationsbaser, att det ej finnes några hamnar värda detta namn på det södra eller östra italienska fastlandet, och att vägarne i Calabrien och öfver Apenninska bergkedjan äro ännu mera försummade än Siciliens. All kommunikation emellan Neapel och denna sidan af italienska halfön måste sökas sjöledes och genom Messinska sundet. Om vi lyckas att vinna en stark position på Faroudden, hafva vi äfven med detsamma liksom lagt en bro öfver det vatten som skiljer oss från kontinenten och förskaffat oss en operationsbasis från hvilken vi kunna sätta oss öfver till hvilken punkt som helst af södra eller östra kusten. Utväljandet af denna punkt, stället för att bereda sig till och börja en belägring af Messina, är åter en af dessa snilleblixtar af Garibaldi, på hvilka sicilianska kriget är så rikt. Sedan vi en gång äro herrar öfver sundet, kan Messina ej längre hålla sig. Man har goda skäl att förmoda, det neapolitanska order finnas, hvilka bjuda att messinska fästena skola utrymmas, ifall Garibaldi så skulle fordra; men han har ej gjort det, emedan det snarare är en fördel än tvärtom att en garnison blir qvar på en plats, der den icke gör någon skada och sålunda beröfvar neapolitanska armen några tusen man, hvilka skulle vara farligare på ett annat ställe. (Forts.) te -—eStsosmmm— omm mma