Göteborgsposten – 21 augusti 1860, sida 1

— Ja, han sade mig det i går afton. — Hvilka då? — Benzeville och dOrnay. — Godt! Partiet är godt, men farligt för den, med hvilken dOrnay skall korsa sin klinga. Han har en otrolig säker stöt, som ännu aldrig förfelat sin man. — Vi skola hoppas, att han gör det denna gången, såframt han vänder sig till mig! svarade dHerbaut med ett leende. — Det är detsamma, akta dig! Derpå vände chevaliern sig till baronen och fortfor : — Ursäkta oss, min bästa vän, att vi i er närvaro syselsätta oss med saker, som så föga kunna intressera er. Ni får jemväl förlåta, att vi snart nödgas lemna er ensam några ögonblick. — Jag skulle vara tröstlös, om ni på något sätt gjorde er olägenhet för min skull, svarade baronen. — Och ni måste äfvenledes ha öfverseende med oss, i händelse ingen af oss, kommer tillbaka. — Och om jag ej får återse er mera denna morgon, hvar skall jag sedan träffa er? — I himlen måhända, såframt Gud är nog god emottaga oss hos sig! sade markisen skrattande.