Göteborgsposten – 18 augusti 1860, sida 1

ro anbragta gallerier med plats för 1,400 å 1,500 åskådare. Till dessa platser hade utdelats biljetter bland allmänheten utan afseende på person eller stånd, hvaröfver många funnit sig något indignerade; men dessa skola säkert till stor del försonas, då de få veta, att orsaken till detta utdelningssätt var, att vederbörande önskade att detta skulle ske på så liberalt sätt som möjligt, på det icke den del af allmänheten, för hvilken en sådan ceremoni som denna måste vara mest intressant, helt och hållet skulle sakna tillträde. Hela vestra korsets ruiner voro besatta med menniskor, hvilka tagit plats på bänkar, öfverdragna med rödt kläde. Framför ingången var uppförd en portal, som tog sig särdeles väl ut; då denna var passerad, såg man kyrkan ligga framför sig i hela sin kröningsskrud. Det vackra koret med dess smärta, ståtliga bågar gjorde en god effekt, sedan det nu genom den företagna reparationen blifvit befriadt från den under årens lopp påklenta massan kalk och kimrök. Framför altaret var upprest en tron, vid hvilken ceremonierna skulle försiggå och några steg derifrån voro, en på hvardera sidan, uppförda tvenne tronhimlar, under hvilka deras majestäter togo plats vid sitt inträde i kyrkan. Några steg ifrån konungen stodo förgylda länstolar för prinsarne Oskar och August. En temligen stor plats upptogs naturligtvis för ceremonien samt af hofvet och de högre embetsmän, som dervid assisterade. Denna del af kyrkan var särdeles smakfullt dekorerad med rika röda draperier med guldfransar etc. samt de större städernas vapen. Nedom stodo på båda sidor af skeppet amfiteatraliskt uppförda bänkar för processionens medlemmar, och i sidoskeppen samt norra tvärskeppen voro bänkar iordningställda för åskådare. Åt sångarne var uppbyggdt ett galleri från orgeln, som var väl upputsad och rikt drapperad med rödt sammet med guldfransar och det norska vapnet broderadt i guld. Der rådde en storartad prakt och när man tagit plats i kyrkan, såg hela församlingen nästan sagolik och feaktig ut under kyrkans majestätiska bågar. Musiken var hänförande och det skulle vara fåfängt att genom ord gifva läsaren något intryck af den storartade akten. Allt gick efter ceremonielet, regelrätt och i spåren som en jernvägstrain, med undantag af en liten omständighet, som gjorde att sångaren Willmans från Stockholm herrliga recitativ och aria, samt tvenne arier, vill jag minnas, som fru Tellefsen skulle ha sjungit, gingo för allmänheten förlorade, emedan man kommit att påskynda ceremonierna något mera än man beräknat. Hela kröningsakten varade i 2 timmar, hvarunder intet ögonblick den högtidliga stämningen var borta: hvar och en märkte nu, huru kronan måste vara tung; ty fastän så många voro samlade, badade dock våra pannor i svett för hennes skull. Efter deras majestäters kröning dånade kanonsaluten derutanför och de starka skotten genljödo