Göteborgsposten – 18 augusti 1860, sida 1

och blåst kallt! Hvad skulle väl de sköna sagt om en regering, der de fingo grippe sjelfva kröningsdagen? Och hrr politici sedan? Jag skulle redan för en postdag sedan ha skritvit eder till och omtalat all denna ståt, allt detta glitterverk, hvari det gamla Nidaros nu prunkat, men man måste vänja sina ögon vid ljuset, heter det, man måste se huru allt tar sig ut, och sedan draga tankarne samman i en enda punkt — och derföre väntade jag. Kröningsceremonielet har ni säkerligen redan tagit del utaf, och jag behöfver derföre icke öfverlasta mitt bref med redogörelse för detta, som fyllt ett par halfnummer af våra små, men aktningsvärda tidningar här på platsen. Flottan, hvilken utgjordes af 8 fartyg af olika storlek, om 4—40 kanoner, anlände hit med sin amiral, prins Oskar d. 3:dje och på aftonen samma dag körde Hennes Maj:t in i Trondhjem. Kort förut hade H. M. Konungen och prins August kommit tillbaka från lägret, samt emottogo 1 sällskap med prins Oskar Hennes Majestät i det kongl. palatset, hvarvid ett af stadens borgarekompanier utgjorde hedersvakt. I söndags försiggick, såsom ni vet, kröningen. Jag har aldrig sett ett mera brokigt skådespel. Det glindrande tåget gick ut från palatset, der de norska och svenska sjökadetterna stodo uppställda. Vid konungens sida gick h. exc. grefve Manderström. Drottningen hade bredvid sig statsråderna Petersen och Möinichen. Det trägolf, som var lagdt från palatset till kajen, var beklädt med rödt kläde, från hvilken botten de guldskimrande uniformerna och all den andra grannlåten togo sig särdeles väl ut. Rundtomkring voro fönster och gallerier smyckade med eleganta damer, hvilka liknade en brokig och skär blomsterguirland. Ett ändlöst jubel fyllde luften, der tåget skred fram. Ofvanför porten till kyrkogården prunkade i gyldne bokstäfver, det enkla, men dock storartade valspråket: , Med Lov skal man Land bygge, hvilket säkert hvarje närvarande i detta ögonblick af allt sitt hjerta önskade skulle af den unge konungen göras till en lefvande sanning. På kyrkogården hade man upprest en liten med granbarr prydd tribun åt de utländska sändebuden, på det dessa måtte se processionen. Här hade, säges det, äfven den tecknare, som redaktionen af Illustrated London News hitsändt, sin plats. De främmande diplomaterna och några inbjudna damer hade inne i kyrkan sina platser bakom koret, hvarifrån de hade en särdeles god utsigt, som jag ock för er skull afundades dem. 3 Jag sätter här fast med knappnål en bit, utklippt ur Trondhjemsposten, hvilken i korthet redogör för en del af det hela — lika bra som jag sjelf. Den gamla kyrkogårdsporten åt vester var öppnad, för att tjena till hufvudingång. Tåget måste derföre passera genom de gamla ruinerna af vestra korset, och inne i detta vo