Göteborgsposten – 18 augusti 1860, sida 1

ej förenar er med mig, för att afhålla honom derifrån, så är han förlorad. Då den resande hörde detta samtal bakom sig och fann sig utgöra föremålet derför, vände han sig om i sadeln sedan han kastat om sin häst, så att han befann sig midtemot de båda andra ryttarne. De tre männen helsade på hvarandra med den finaste belefvenhet, som utvisade att de voro trenne män af verld. — Förlåt, min herre, sade La Guiche, då sergeanten slutat, vänd till den unge främlingen, förlåt, men skulle det vara sannt, hvad denne gamle berättat oss ? — Fullkomligt sannt. — Ni vill således bege er med er häst simmande öfver Seinen ? —Ja, min herre. — Och utan annan afsigt än att få promenera på Pr6å-aux-Clercs? — Utan annan afsigt än att roa mig. La Guiche och dHerbaut betraktade hvarandra och började derpå för tredje gången att gapskratta, men detta skratt var så glädtigt och smittande, att sjelfva den gamle sergeanten ej förmådde hålla sig allvarsam. Den resande rynkade ögonbrynen och en flammande blixt skjöt ut ur hans blå ögon.