— Jag måste närmare bese denna promenad! utropade den unge ryttaren och styrde sin häst ned mot flodstranden. — Sakta, sakta, min bäste herre! sade den gamle sergeanten. Färjan, är ännu icke så här tidigt i gång, och om ni icke tager turen om Pont-Neuf, hvilket skulle bli en nog lång omväg, måste ni afstå ifrån att denna morgon besöka Prå-aux-Clercs. — Det är illa! sade ryttaren med en mine af saknad. Jag skulle så gerna velat göra mitt första inträde i Paris med en liten tur på Praux-Clercs; en sådan skulle ha spått mig lycka och talrika äfventyr. — Aha! sade sergeanten skrattande, det skulle måhända dock kunna finnas ett annat medel. — Hvilket då? — Ått simma öfver Seincn. — Ah, en herrlig id! utbrast den resande. — Hvad! sade sergeanten förvånad, då han såg den unge mannen taga för fullt allvar ett förslag, som han på skämt framställt ; ni vill väl ej bege er genom floden? — Jovisst. — Med er häst? — Ja. — Men betänk då, min herre. (Forts.)