Göteborgsposten – 17 augusti 1860, sida 2

Allt häntyder derföre på blodigare rörelser i Italien, såframt icke, hvilket vi önska antaga Garibaldi med sitt skarpslipade svärd afhuggei den gordiska knuten, innan någon hunnit fram, som kunnat hindra honom derifrån. I Neapel gör man sig beredd, allt hvad man hinner, och der neapolitanska hären har blifvit uppställd ungefär så, att 25,000 man stå echelonvis i Calabrien, 30,000 man i Neapel och trakten deromkring samt 10,000 man melian Capua och Gaöta. Alla främlingsbataljoner föras till hufvudstaden, med hvilka camarillan skall ha beslutat öppna den afgörande striden. Desslikes förklarar en note från Neapel till makterna, och specielt till Piemont, att om fartyg under piemontesisk flagg skulle söka landsätta på Neapels fastland Garibaldis trupper, skall man skjuta skarpt på dem. Det tyckes häraf, som skulle sardinska regeringen ha obevakadt blottat någon af sina hemliga afsigter, så att man nu vågar öppet uttala sitt misstroende mot Piemont. I Neapel tror man att, tillfölje af pågående oroligheter, parlamentsvalen skola tillsvidare uppskjutas; sannolikt befarar man, såsom ock vissa underrättelser vilja ge vid handen, att parlamentet skall uttala sig för införlifvandet med Sardinien, då konung Frans cke skulle ha annat val än emellan ett redligt aftåg och ett så kalladt statsstreck.