Göteborgsposten – 17 augusti 1860, sida 1

resenären, gör mig den tjensten och säg mig först, huru mycket klockan nu är. — En qvart öfver åtta, svarade han. — Tack! — Vidare? — Jo, hr sergeant, vet ni och skulle ni kunna anvisa mig här i Paris ett hotell, der en man af börd kan taga in, utan att blottställa sin heder och äfven utan att hans börs löper för stor fara? Den gamle militären tog sig om hakan med tummen och pekfingret, böjde hufvudet och tycktes öfverlemna sig åt det mödosamma arbetet af att tänka. — Ett passande hotell för en adelsman, der han ej blir för mycket bestulen, upprepade han. Det är svårt... men låt se. — Vi ha De tre blinda från Compiegne, vid gatan Licorne, men jag kan ej ansvara för värdens moralitet; hans far och farfar ha blifvit hängda för stöld och mord på resande, hans hustru sitter i fängelse och hans äldste son... — Jag skulle helst föredraga ett annat hus, afbröt ryttaren skrattande. — Vid gatan Truanderie finnes ett ställe, kalladt Stora Pelikan, men der kan man ej få mat, icke ens för penningar. — Det gå vi förbi. — Ahl! inföll sergeanten, liksom om han