Göteborgsposten – 15 augusti 1860, sida 1

— Och Mercurii kärlek ? — Kanske! Grefven kastade en lätt ironisk blick på der unga flickan. — Det hade varit skada om du skulle nöd. gats släpa fram dina dagar i en underordnat ställning, sade han. Men låt oss återkomma til hvad jag har att säga er: Första vilkoret är detta: ända hittills, mins vänner, ha vi, du, Humbert, du, Mercurius, och jag, lefvat med hvarandra på den fullkomliga jemlikhetsfot, hvarom Plato talar. Denna jemlikhet är nu icke mera möjlig. Jag vill ej af er göra tvenne slafvar, men jag vill af er bilda tvenne ministrar. Med ett ord: jag vill vara konung! De båda maskerade männen vexlade blickar — Du tror dig således vara oss öfverlägsen ? sade Humbert. — Ja, svarade grefven rent ut. Jag känner bådas edra egenskaper, jag känner edra kunskaper, er intelligens, ert snille; jag vet att det finnes få, som kunna jemföras med er; jag vet slutligen, att hvar och en af er endast erkänner en varelse här på jorden vara honom öfverlägsen, den, genom hvilken vi i dag äro mäktiga och bildade, den som för oss öppnat vägarne till alla nöjen och njutningar, den som satt oss i