Göteborgsposten – 14 augusti 1860, sida 1

Strokr. Denna har ingen damm såsom Gei sern, och man kan utan svårighet komma in till kanten af dess omkring tem fot vida åder i hvars djup kokande vatten ständigt sjuder Kastar man i denna krater några jordtorfvor så dånar och hväser Strokr och den börja spruta vatten allt högre och högre till dess ändtligen en fyrtio fot hög stråle frambry tel med de ditkastade torfvorna på sin spets Kåällans högsta kraft är nu uttömd, men min: dre vattenpelare uppstiga ännu en stund, och när de upphöra, så bullrar och fräser Stroki ganska länge, liksom om den ville uttrycka sin vrede öfver att man orenat dess vatter genom jordtorfvorna. Sedan en underjordisk åska, som endasi kommit vattnet i den stora Geiserns göl at darra, flera gånger mnarrat de resande, in träffade ändtligen det väntade utbrottet. Mid ten af dammen kom i en häftig rörelse och på en gång uppsteg en vattenkupol af åtte till tio fot. Den brast och sjönk tillbaka hvarpå straxt en glänsande vattenpelare, eller rättare sagdt, en hel massa af pelare, omgif na af dimmor, sköt upp ur djupet, så att der ene efter den andre höjde sin silfverkron: mot himlen. Springvattnet fortfor ett pa! minuter, men derefter tycktes dess förmägs att stiga försvinna. Vattenpelaren vacklade lutade och sjönk tillsammans för att straxi försvinna i källådrans inre. Den ofantlige vattenrikedomen och den obegränsade massar af solbeglänst vattenånga, som framqvällde : outtömlig ymnighet, gjorde det till ett obeskrif. ligt praktfullt skådespel. Tyvärr räckte def icke mer än sju till åtta minuter, och pelare. kronan höjde sig blott sjuttio fot öfver jord ytan. Åldre resande påstå att de sett der stiga trehundra fot, andra tala om tvåhundra fot, och man har verkligen mätt en höjd a! hundra fot. Vid den stora Geisern träffade lord Dufferin prins Napoleon, som samtidigt gjort en resa med Reine Hortense till Island. Fastän, säger lorden, jag aldrig förr sett prinsen, skulle jag dock kännt igen honom bland tusende på hans utomordentliga likhet med den förste kejsaren, hans farbror. Samma adla, skarpt tecknade drag, samma fina mun, samma beslutsamma haka. Prinsens gestalt är deremot fylligare och hans ögon äro icke blå, kalla och genomträngande, utan mildt bruna och uttrycka mycken godhet. Lord Dufferin gaf vid Geisern en frukost för prinsen och hade äran att bli inbjuden på en bal ombord på franska fregatten Artemise. När båtarne med högtidsklädda isländska damer roddes till skeppet, hade man kunnat tro att hela blomstersängar gått till sjös. Det öfra däcket hade erhållit tak af linneväf; de stråande ljuskronorna voro bildade af bajonetter, hvars spetsar förenades till en omstjelpt pyramid, under det att vaxljus sutto i påskrufningsringarne. Man hade klädt väggarne med brokiga flaggor, och fregattens hotande rustning var antingen undangömd eller på något sätt anbragt till damernas tjenst. Åttitvåpun